Körkortsboken - STR:s motor över tid – del 2

År 1996 fick Lars Gunnarson frågan från STR:s förbundsstyrelse, där han själv satt, om att vara projektledare för arbetet med den nya Körkortsboken™ liksom teori- och körhäftet.

– På en tidigare allmän fråga hade jag sagt att jag var intresserad av läromedel, det var väl ett skäl till att jag fick frågan, förklarar Lars Gunnarson som värvade Lennart Svensson, Johan Ekblad och Åke Geidenstam som medarbetare till projektet.

Johan och Åke lämnade dock uppdraget relativt snart på grund av tidsbrist och författaransvaret för Körkortsboken™ hamnade på Lennart Svensson och Lars Gunnarson. De skrev och bollade idéer mestadels på sin fritid under drygt fyra år och skötte samtidigt sina ordinarie arbeten som trafikskoleägare och trafiklärare.

– Emellanåt hade vi också oregelbundna träffar på olika ställen, mest i Jönköping så länge vi var fyra i gruppen, eftersom det var närmast när vi kom från olika håll, säger Lars Gunnarson.

Intensivt arbete
Han konstaterar att arbetsprocessen kunde ha varit effektivare men att arbetet ändå gick framåt. De båda författarna hade många års samlad erfarenhet av att undervisa körkortstagare och intog lite olika roller, men med liknande pedagogiska ambitioner och vart de ville med undervisningsmaterialet. Lars Gunnarsson skrev stora delar medan Lennart Svensson var stöttepelare, korrekturläste, drev på och kom med idéer. Körkortsboken™ låg dem hela tiden nära.

–  Under en period bar jag Körkortsboken™ med mig var jag än gick, konstaterar Lennart Svensson. De allra flesta jag känner har också någon typ av relation till den, det är helt enkelt en bok man känner till.

Passa alla
Han menar också att de båda författarna, trots ovana vid att skriva utbildningsmaterial, också tog med sig nya pedagogiska tankegångar in i skrivprocessen.

– Vi tog stort intryck av ”Inlärningsrevolutionen” en bok av Gordon Dryden och Jeanette Vos som var enormt stor bland pedagoger på 1990-talet. Den handlar mycket om att undervisning ska stimulera både höger och vänster hjärnhalva. Vi ville också underlätta för personer med läs- och skrivsvårigheter. Körkortsboken skulle passa alla var vår tanke.

Själv hade Lennart Svensson jobbat som trafiklärare i 12 år när frågan om att jobba med nya Körkortsboken™ kom. Han vågade tacka ja, trots vissa läs- och skrivsvårigheter.

– Det bekommer mig inte numera. Jag ser det som en resurs och något positivt, det gör att jag bättre kan förstå andra människors problem och utmaningar.

Ett bättre läromedel
Effektivare och mer lustfylld inlärning var viktiga delar för författarna. De arbetade därför till exempel med ett bokuppslag enligt principen: bilder eller illustrationer på vänster sida och text på höger sida. Texterna skulle bli kortare, jämfört med tidigare men samtidigt vara läsvänliga och innehålla allt väsentligt. Bilder var viktiga som stöd och förklararing till det skrivna.

– Min kritik mot alla tidigare läromedel vi använt var att de la ut texten i det oändliga, säger Lars Gunnarson. Vår avsikt var att det skulle vara kort och stringent. Allt viktigt måste förstås vara med men det behövs inte 20 ord om det går att förklara med tio.

För att boken och dess innehåll skulle vara attraktivt var det också viktigt med en tydlig, tilltalande och bra layout. STR anställde därför en fotograf och en redigerare som bidrog till att ta fram olika bild- och textlösningar.

Boken står sig
Att boken än i dag, mer än 25 år senare, fortfarande är aktuell och står sig bra, är fantastisk, menar både Lars Gunnarsson och Lennart Svensson. Totalt har den tryckts i omkring 1,8 miljoner exemplar, vilket är enormt mycket. Körkortsboken™ blev också en stark ekonomisk motor för STR som förbund och en gemensam angelägenhet för medlemmarna.  

– Bara Murtans trafikskola köpte ju 100-tals exemplar per år, det var otroliga upplagor. Och ja, boken blev en lägereld för förbundet och medlemmarna att samlas runt. Den betydde mycket och borde fortfarande göra det, säger Lennart Svensson.

Också Lars Gunnarson menar att Körkortsboken™ var viktig för förbundets framgångar under tidigt 2000-tal. Boken var både en pedagogisk och affärsmässig succé med stor spridning. Ett skäl till framgången var att den skrevs av trafiklärare för andra trafiklärare, menar han.  

– Det var helt avgörande. Någon utomstående kunde förstås ha skrivit, det hade säkert blivit bra men inte lika bra. Vi som skrev hade fördelen av att ha massor av erfarenheter från undervisning i både praktik och i teorisal. Och så lyckades vi pricka rätt med våra idéer.

Han fortsätter:

– Man kan ju alltid säga att trafikskolorna var lojala och köpte det ”egna” materialet. Men hade inte Körkortsboken varit bra så hade de förstås inte gjort det.

Text: Johan Granath