Lära sig köra bil – utan att köra bil: Frank Regen valde en ovanlig väg mot körkortet

Det är en sen eftermiddag när vi möter Frank Regen. Trafiken rullar tätt längs gatorna, människor korsar övergångsställen i snabb takt och cyklister dyker upp från oväntade håll. Det är, med andra ord, en helt vanlig dag i en helt vanlig stad – och kanske just därför den perfekta platsen för att testa något ovanligt.

Tidigare har det kommit rapporter i media att Frank som är tech reporter ville göra ett experiment, nämligen något som få ens överväger: han skulle försöka ta körkort efter att enbart träna på att köra bil i simulator, men frågan är vad som händer när simulatorträningen möter verkligheten.

STR har träffat Frank för att få en pratstund och en tur i en riktig bil i vanlig trafik. Trafiklärarna Maria Prole och Jeanette Jedbäck Hindenburg tog med Frank på en vanlig körlektion i verklig trafik, när detta genomfördes har han bara kört riktig bil vid tre tidigare tillfällen.

Ett experiment i en digital värld
Franks Idé var lika enkel som radikal. I stället för traditionella körlektioner valde han att lägga sin träning i en simulator. Där har han övat på trafikregler, korsningar och olika scenarier – om och om igen. Det var på Din körskola i Sickla som han gjorde sin simulatorträning, han har totalt lagt ner 60 timmar i simulatorn.

Redan första minuten på körlektionen måste Frank fråga:
- Vad är det där för något?
En traditionell parkeringsbroms i from av en spak finns inte på en simulator och inte heller på den bil han kört på sina tidigare körlektioner, där var det en knapp.
Vi börjar i en lugn miljö där Frank får känna på bilen och Jeanette som är lärare under lektionen få känna på vilka kunskaper som Frank har.

Tillbaka till början – simulatorn som utbildningsverktyg
För Jeanette är situationen inte helt ny. Hon var tidigt ute med att utforska simulatorträning i körkortsutbildning. Redan på tidigt 2000 tal hade hon en simulator på sin trafikskola – långt innan tekniken blev vanlig.

– Jag var nyfiken på hur långt det gick att komma med simulator, berättar hon, vi ville ligga i framkant och hänga på teknikens utveckling.
Erfarenheterna från den tiden gör sig snabbt påminda när hon nu sitter bredvid Frank i bilen.

– Jag ser samma mönster här som jag såg då, säger hon. En stark teoretisk grund – men brister i automatiserad manövrering, avsökning och i att hantera det oväntade.

Mer än teknik – förmågan att översätta
Samtidigt blir en annan aspekt tydlig – en som ofta glöms bort i diskussionen om simulatorträning. Att öva i simulator handlar inte bara om att “göra rätt” i en digital miljö. Det kräver också att eleven kan översätta det som sker på skärmen till verklig körning.

Det handlar om att förstå vad som är relevant – och varför. För att utvecklas fullt ut behöver man kunna reflektera över sin egen körning, analysera sina beslut och dra slutsatser som går att använda utanför simulatorn.

Frank visar tydligt att han har byggt upp kunskap om regler och hur och i vilken ordning man ska titta i exempelvis speglar – men det blir också tydligt att steget mellan simulator och verklighet inte sker automatiskt. I verkligheten behöver man avsöka tidigare, få känsla för hastigheten samt att oväntade situationer inte är lika inövade.

Parkeringen
När Frank fått känna på bilen i ett lite lugnare bostadsområde så får han en utmaning att parkera. Han väljer själv att backa in på en parkeringsplats.
Frank skrattar lite nervöst när uppgiften ges.
“Det här blir spännande hur det ska gå. I simulator gör jag det riktigt bra”

Verkligheten gör sig snabbt påmind. Att i verkligheten bedöma när bilen är rak och om hjulen är svängda eller raka blir lite utmaning, vilket det kan vara för alla nya förare. Dessutom ska längd, bredd och vinklar kännas och inte bara ha teoretisk förståelse.

Han genomför parkeringen bättre än väntat, men det är tydligt att varje rörelse kräver aktivt tänkande. Det som hos en van förare sitter i kroppen, sitter hos Frank fortfarande i huvudet. Frank är lättlärd och kommer att klara detta jättebra när han fått öva lite mer, fått rutin och kan utföra manövreringen automatiserad, men just nu krävs det för mycket tankekraft kring varje moment säger Jeanette.

När verkligheten bryter mönstret
Vi rullar vidare ut i trafiken.
Det dröjer inte länge innan nästa skillnad blir tydlig.
I simulatorn sker allt inom ramar. Händelser är programmerade. Även när något oväntat inträffar finns det en slags logik.

Men här – mitt i verkligheten händer det man inte alltid kan förutse. En trafiksignal i en korsning är släckt då en VOI kommer körande snabbt från sidan, dessutom på övergångsstället, och vill korsa gatan framför oss. Frank ser situationen för sent och blir helt överraskad. Hans rektion och beslutet om hur han ska handla blir därför otydligt och det uppstår en situation med elsparkcykeln som hade kunnat sluta i katastrof om inte Jeanette varit uppmärksam och hjälpt honom att lösa utmaningen.

Frank beskriver det själv:
“Det här händer inte i en simulator att det helt plötsligt från ingenstans kommer en VOI på ett övergångsställe.”
Diskussionen blir; vad gällde när signalen var släckt, fick han voia på övergångsstället? Vem hade egentligen rätt att köra först?

Jeanette nickar igenkännande.
– Det är precis det här. Avsökningen blir för snäv. I simulator kan du inte titta längre bort än där skärmen tar slut. Man tittar där man har lärt sig att titta – men inte där man borde.

En lärdom från två generationer
Det som gör mötet med Frank särskilt intressant är att det knyter ihop två tidsperioder.
Tidigt 2000-tal, när Jeanette först testade simulatorer i utbildning och idag, när tekniken är mer avancerad än någonsin. Trots utvecklingen är slutsatsen förvånansvärt lik:
Simulatorn kan lära ut hur man gör – men inte fullt ut när och varför.
Och framför allt – den kräver en aktiv elev som kan reflektera och översätta kunskapen till verkligheten.

Mer än bara teknik
När vi avslutar körningen är det tydligt att Frank har kommit långt – särskilt med tanke på hans ovanliga väg. Han har teoretiska kunskaper, förståelse för hur han ska göra och han har viljan att utvecklas, men han saknar fortfarande det som bara verkligheten kan ge: erfarenhet, känsla och rutin. Nu ska han ta vanliga körlektioner i riktig trafik för att bli en självständig och säker förare.

Slutsatsen: verkligheten behövs
Franks experiment visar att simulatorträning är ett bra verktyg – men inte en hel väg till körkortet. Den kan bygga grunden, men inte hela huset.
Och kanske är det just där framtiden kan ligga, i kombinationen av simulator och verklig övning i riktig trafik.
Digital träning för att förstå – verklig körning för att behärska.