Från prispallen till trafikskolan

Thorells Trafikskola i Falköping ligger längs med Ströget, gatan som går från järnvägsstationen in till centrum. Läget är utmärkt. Så gott som alla har vägarna förbi då och då.
– Jag kom hit 2008, när jag hade avslutat min utbildning till trafiklärare i Karlsborg, berättar Fredrik Wessberg. 2012 blev jag delägare i företaget, tillsammans med Sara Tengblad. Vi kompletterar varandra väl. Vi tycker inte alltid likadant, och det är för det mesta en styrka för affärsrörelsen. Det är bra med en som gasar och en som bromsar.
I ärlighetens namn, Fredrik är för det mesta den som gasar. Han säger själv att han lätt blir rastlös, har svårt att sitta still och att han är en utpräglad tävlingsmänniska. Det senare är kanske inte så konstigt med tanke på att han har ägnat en stor del av sitt liv åt att tävla.
Han började spela pingis när han var sex år. Friskpingis.
– Jag brukar säga så för att folk ska förstå, förklarar Fredrik. Han föddes med ett funktionshinder. Händerna saknade tummar och den ena armen var mycket kortare än den andra.
– De första åren i mitt liv bestod av många operationer. Mina pekfingrar gjordes om till tummar, och man tog en bit av min bröstmuskel och fäste här, säger Fredrik och visar på högerarmen. Jag har inte så många minnen av det som hände, mer än att jag ofta var gipsad och att det inte var så kul när det där gipset skulle tas bort.

Storasyster var den som började spela bordtennis. Fredrik fann det naturligt att följa efter.
– Och jag blev en pingisfanatiker. Han blev dessutom enormt duktig, snabbt. Han slog de flesta.
I skolan fanns det de som mobbade honom på grund av funktionshindret, men mobbningen fäste liksom aldrig. Framgångarna inom idrotten stärkte Fredrik, och de växte hela tiden. 1996, när han var 16 år gammal, kom en idrottskonsulent fram till honom efter en match och föreslog att han skulle börja med handikappidrott.
– Jag visste inte ens att det fanns någonting sådant.
Samma år tävlade han i SM för personer med funktionshinder. I EM året därpå vann han silver. Genom åren har det blivit inte mindre än 15 olika mästerskapsmedaljer.

Medaljerna från Paralympics smäller kanske högst ändå. Fredrik Wessberg deltog i Paralympics i Sydney år 2000, i Aten 2004, i Peking 2008 och i London 2012. Från dessa olympiska spel har han fyra medaljer, ett silver och tre brons.
– Mest stolt är jag över bronset i Peking 2008. Det var extra stort att stå på pallen där, i landet som har lika många licensierade bordtennisspelare som vi har invånare i Sverige. Guldet och silvret gick till två kineser. Och så var det jag.

Efter OS i London valde Fredrik att sluta spela pingis på elitnivå, bland annat på grund av en elak knäskada. Men erfarenheterna från tiden som toppidrottare har han tagit med sig in i sitt liv som trafiklärare och trafikskoleägare. Han tar dem också med sig in i STR:s regionrådsarbete: Fredrik Wessberg är sedan april i år ordinarie ledamot i rådet för region Väst.

– Det som är tydligast är kanske att jag ser möjligheterna innan jag ser hindren. För många andra är det ju tvärtom. Jag köpte in mig i en välfungerande verksamhet som vi hela tiden tänker på hur vi ska ta vidare. Vi vill växa. Just nu funderar vi på om vi ska utöka med en lokal som ligger högre upp i det här huset.
Thorells Trafikskola behöver ytterligare en undervisningslokal där introduktionsutbildningarna, riskettan och teorilektionerna kan hållas. Den lokal de har i dag är väl tilltagen, men fullsatt nästan jämt.
– I Falköping går alla som tar B-körkort på teorin. Det är av tradition och inte någonting vi har behövt jobba för att våra elever ska göra. I Falköping med omnejd är det numera också oerhört populärt att ta AM-körkort, och det är något Thorells Trafikskola tagit fasta på sedan Fredrik Wessberg kom dit.
– Det är en affärsmässigt lönsam del som bara växer. Vi har hur många kunder som helst. Hade vi haft fler lärare hade vi kunnat dubblera den verksamheten.
Fredrik Wessberg säger att han som idrottare förstod att det inte räckte med att vara bra. Många var bra. När det kom till att vinna handlade det mycket om att ha ett starkt psyke, men också en förmåga att kunna tänka om och byta taktik när det behövdes.
– Lite är det så är i vår bransch också. Man måste vara beredd att ändra taktik när den gamla inte håller. Man kan till exempel inte bara leva på en sak. Man måste ha flera stödben och kunna se vilka som lönar sig. Vi såg möjligheterna i AM-utbildningen och vi har sett behovet av utbildning i att köra släp. Det är också en del av affärsverksamheten som bara växer.

Thorells Trafikskola har i dag fem anställda. Fyra trafiklärare och en kontorist. Skolan skulle vilja anställa en till två lärare till.
Men det är svårt att hitta trafiklärare.
– Samtidigt är det så att jag nog känner ett tiotal trafiklärare som inte längre är kvar i yrket. De gör helt andra saker som de inte uppfattar som lika stressiga. Här måste vi tänka på hur vi får människor att stanna kvar i branschen. Det handlar inte bara om lönen, även om den är en viktig del i det hela.
Vi återvänder i samtalet till det där med att se möjligheterna, inte hindren. Själv uppmanar han sina medarbetare till att försöka komma på lösningar på ett eventuellt problem innan de tar upp själva problemet med honom.
– Det är inte något tänk jag har med mig från idrotten dock. Det har jag lärt mig av min kollega Mattias Glemfors. Och det är genialt. Människor blir mycket mera självgående. Det är bra för dem, och det är bra för företaget.
Skulle lösningen inte funka får man helt enkelt tänka om. Vara beredd att ändra taktik.

Text: Catarina Gisby  Foto:Staffan Gustavsson