Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
Hur ser vi till att ha en bra arbetsmiljö med rörelse varje timme, bra kost, med mera? Hur tar vi hand om oss på bästa, möjliga sätt? Hållbart företagande för en trafikskoleägare innebär bland annat att ta hand om sitt eget och sina anställdas mående.
– Vi vet mer och mer om hur vi ska sköta vår hälsa, samtidigt som vi gör mindre och mindre rätt, menade Blossom Tainton Lindquist som inledde sin föreläsning med ett litet hälsopass: Alla i publiken fick instruktioner i hur man djupandas för att få ner pulsen.
Med lugna och jämna andetag kan man hjälpa sig själv en bra bit på vägen, påpekade hon.
André Sturesson, som bland annat har podcasten Stresskolan, spann vidare på samma tema. Han frågade publiken hur många som kände någon som drabbats av utmattningssyndrom, och förbluffande många händer sträcktes upp i luften.
Hur undviker man att gå in i väggen? Hur ser man till att hålla långsiktigt?
– Sömn är livsviktigt, sa André Sturesson. Det finns många som vill sova men inte kan. Och så finns det de som kan sova men inte vill, som håller sig vakna och aktiva genom att scrolla på sociala medier och se teveserier halva nätterna.
Ha svalt i sovrummet. Varva ner innan du går och lägger dig. Lägg bort alla skärmar minst ett par timmar innan du tänker att du ska sova. Ät inte för sent. Drick inte alkohol på kvällen. Drick inte kaffe för sent på eftermiddagen eller inpå kvällen. Sådana saker kan hjälpa dig att somna.
André Sturesson fortsatte med att lovorda pauser. De fyller på energikontot.
– Då jobbar man bättre, tjänar förmodligen mer pengar och då mår inte bara du utan hela ditt företag bra.
Mår man dåligt ska man inte heller tveka att söka hjälp, underströk André Sturesson.
– Gå i terapi! Man ska ta tag i sina problem. Det är det bästa man kan göra för att undvika att gå in i väggen.
Det är inte heller fel att vara snäll. Blossom Tainton Lindquist underströk det innan hon avslutade sitt anförande.
– Är man snäll mår man bra. Att vara snäll är att nå välbefinnande. Man mår bra av att vara medmänsklig.
Text: Catarina Gisby Foto: Staffan Gustavsson
”Ställ dig i kundens skor så ökar chanserna att du gör ett bra jobb som företagare”.
Snusförnuftiga ord av en snajtsig näringslivscoach? Nej, inte alls och roligt så att publiken nästan fick bäras ut.
Det är lika bra att komma med reservationerna direkt: Alla skrattar inte åt samma saker men den stora majoriteten av publiken gapflabbade strax efter det att Klas Hallberg äntrat scenen och inlett den avslutande föreläsningen på STR:s vårmöte i Stockholm. Reservation två: Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i text återge livehumor.
Klas Hallberg kanske verkade lite valhänt och virrig när han inledde. Han rörde sig en aning ryckigt över scenen och kretsade ett ögonblick kring sitt blädderblock. Samtidigt försäkrade han att ”jag är inte alls är knarkare” och att ”berusning finns inombords”, vilket han lärt sig från en affisch som satt på fritidsgården i Karlstad där han växte upp.
Alla till buds stående medel användes för att roa publiken: Hans värmländsk dialekt, kroppsspråk, sarkasmer, mimik, tajming, röstläge och en ibland vilt stirrande blick. Han visade också en överdriven men mycket komisk förståelse för att publiken kanske inte alls begriper sig på honom.
– För några av er har känslan dykt upp ett par gånger vid det här laget: När börjar föreläsningen egentligen? frågade han.
Klas Hallberg verkade trivas med driva med och att häckla det mesta, inklusive sig själv, andra föreläsare, byråkrater, Sverige och akademiker. Alla fick sig en släng av sleven.
Han resonerade också en del kring det eventuella problemet med att samtidigt vara både rolig och seriös, vilket kan upplevas som en motsättning. Men hans slutsats blev att det är oseriöst att vara tråkig.
– Det är min absoluta uppfattning men samtidigt är det inte godkänt och ha roligt i Sverige. Och det får inte bli för roligt att ta heller körkort. Eller?
Snart var det dags att ställa sig i publikens skor igen:
– Alltså, vad är det här? Händer detta överhuvudtaget, frågar ni er? Antingen berättar du om boken du har skrivit eller så dödar jag dig.
Så Klas Hallberg berättade lite om boken han författat tillsammans med en professor med ”hög jättehög panna och scarf runt halsen,”. Den uppehåller sig kring företagande och kundbemötande i allmänhet, till exempel att bli bortkopplad i supportvirrvarret på ett callcenter. Han sade att boken och han själv jobbar med begreppet ”densitet”, vilket till exempel handlar om att säga något med substans, något som faktiskt betyder något. Den som gör det, skapar sig lättare ett namn, menar han.
Sedan blev det självkritik:
– En fråga är hur många saker man kan prata om samtidigt? Svaret är: oklart.
Därefter snirklade sig föreläsningen fram som en historia om dåligt kundbemötande. Till exempel bemötandet från Trafikverket, som han drabbats av under en tågresa till Örebro. Men mitt i den historien vecklade han in sig i ytterligare minst en berättelse.
Förvirrande? Ja, men det var oavbrutet roligt och ibland närmast vansinnigt. Till slut redde Klas Hallberg ut att återvända till den ursprungliga historien. Slutsatsen var att kundbemötandet i många serviceorganisationer (till exempel inom Trafikverket) skulle bli bättre om organisationerna förstod att de hade med människor att göra.
Vågorna av gapskratt hann i princip inte lägga sig och vissa kippade efter andan. Men Klas Hallberg var inte bara rolig, han hade också ett ärende, även om alla dråpligheter och stickspår lade ut en dimridå. En av de saker han ville marknadsföra var att ha en ”beginner’s mind”, alltså en nybörjares förhållningssätt.
– Jag har hållit på 25 år som talare och det finns en risk för att jag är rätt bra. Men jag kan ju inte bara ställa in skorna. Då skulle jag snabbt hamna i utförsbacke. Så jag försöker ha en beginner’s mind.
Han betonade också vikten av att inte bara sätta på sig kundernas skor. Det krävs mer.
– Det är förstås viktigt och ger bättre ett beslutsunderlag. Men det förutsätter att man kommit ur sina egna dojor.
Text: Johan Granath Foto: Staffan Gustavsson