2021-08-25 Debatt

STR:s styrelse: Varför låter vi våra barn leka i trafiken?

De senaste månaderna har diskussionerna kring A-traktorerna fått mycket utrymme i nyhetsmedia, i sociala medier och sannolikt även kring köksborden. Populariteten har skjutit i höjden. Antalet ombyggda fordon ökar kraftigt – och så även olyckorna. Det rapporteras om tonåringar som flyger av flak, krockar och skadas allvarligt. Situationen är allvarlig och akut samt borde vara överst på dagordningen i all debatt kring trafiksäkerhet just nu.

Reglerna i dag gör det möjligt att bygga om i princip vilken personbil som helst till A-traktor. Ombyggda BMW:s och Porschar trängs numera med den klassiska Volvon som sett sina bästa dagar. Likaså har regelverket ändrats på ett sätt som gör det enklare att programmera om så att fordonen går betydligt snabbare än den tillåtna maxhastigheten på 30 km/h. Polisen larmar om att fusket är svårt att upptäcka.

Försäkringsbolagen larmar om att personskadorna på ungdomar ökar samtidigt som deras kostnader skenar. Båda parterna ser ett starkt och brådskande behov av att nuvarande regler för A-traktorer förändras. Samtidigt höjs andra röster för att den tillåtna hastigheten ska höjas, med argumentet att färre då skulle ge sig i kast med att trimma.


Den enda förkunskap som krävs för att få köra en A-traktor är till exempel ett AM-körkort, alltså att man tagit ett körkort för moped. Vi inom trafikutbildarbranschen kämpar hårt redan som det är med att få mindre trafikmogna 15-åringar som ska ta körkort för moped att på djupet förstå vad trafiksäkerhet innebär.

Att det handlar om att förstå risker och ha konsekvenstänk. Men det är svårt. För en 15-årings hjärna är ännu inte färdigutvecklad, inte redo att ta in och förstå allt som krävs i trafiken. Utöver detta är all tidig trafikundervisning i skolan sedan länge ett minne blott.

Att dessa ungdomar efter fyra timmars praktisk körning med en tvåhjulig moped i stället kan sätta sig bakom ratten i en tung, ombyggd, personbil – dessutom utan krav på bälte - rimmar inte bara illa med Nollvisionen. Det går direkt tvärtemot allt vi säger att vi strävar efter.

Att de nuvarande reglerna förändras är en viktig och brådskande åtgärd.

Att en anpassad utbildning för A-traktor införs är en annan.
Men frågan är ändå – varför låter vi våra barn leka i trafiken? I ombyggda tunga fordon, utan bälten? Vem tar ansvar? Är det inte där diskussionen borde börja?

/Förbundsstyrelsen STR genom tf ordförande Benny Gunnarsson