Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
– Det är närmast besvärande att det är en så mansdominerad bransch, säger Lasse Holm på TYA, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, om könsfördelningen inom lastbilsföraryrket.
TYA:s undersökning handlar om kompetensförsörjningen inom yrket och pekar på att det, trots coronaviruset, råder brist på lastbilsförare. Undersökningen visar också att andelen kvinnliga chaufförer ökar. Det senare är mycket välkommet, menar Lasse Holm, eftersom enkönade eller på andra sätt personalmässigt enformiga arbetsplatser riskerar att leda till sämre arbetsmiljö.
– Blandade arbetsplatser med äldre och yngre, män, kvinnor och personer med olika bakgrund bidrar till en bättre, mer produktiv arbetsmiljö. Det visar alla studier som jag känner till.
Lastbilsföraryrket kan fortfarande ses som en manlig bastion. Det är ett yrke som av tradition, och kanske också på grund av sin fysiska karaktär, är betydligt vanligare bland män. Men enligt TYA:s undersökning håller något på att hända. Till exempel har andelen kvinnliga anställda chaufförer under det senaste året ökat från sju till åtta procent. På utbildningssidan är situationen ännu tydligare. Inom de tre utbildningsvägar som finns till lastbilsföraryrket: gymnasiets transportprogram, kom- och yrkesvux samt Arbetsförmedlingens utbildningar, är andelen kvinnor avsevärt större.
– På gymnasiets transportprogram är 27 procent tjejer, på kom- och yrkesvux-utbildningarna 18 procent och på Arbetsförmedlingens utbildningar är siffran 16 procent.
Det finns tre huvudsakliga förklaringar till att andelen kvinnor ökar, menar Lasse Holm.
– Det handlar om att tjejer ser andra tjejer som bryter med yrkestraditionen. Men också om en ökande andel kvinnliga lärare på transportprogrammen, vilket jag tror skapat en bättre utbildningsmiljö och har bidragit till att tvätta bort bilden av lastbilschauffören som en ”lonesome cowboy”.
Den tredje förklaringen handlar om att fler unga överlag väljer yrkesprogram på gymnasiet. Det innebär en fördel för tjejer, eftersom de allmänt sett har högre meritpoäng. I konkurrens om platserna på transportprogrammet kommer därmed relativt sett fler tjejer in.
Trenden är alltså tydlig: Fler kvinnor utbildar sig till chaufförer men en osäkerhetsfaktor är hur många av dem som blir kvar i yrket över tid.
– Tyvärr har vi inga data på hur många av dem som till exempel påbörjade en utbildning år 2005 som fortfarande jobbar som lastbilschaufför. Vi har varken sådana uppgifter för kvinnor eller män. Det är en brist som vi behöver åtgärda.
Det finns en risk, menar Lasse Holm, att en del av de kvinnor som utbildat sig till lastbilsförare jobbar några år för att sedan byta till exempelvis administrativa arbetsuppgifter, kanske i samband med graviditet. För detta talar att medelåldern på män och kvinnor i lastbilsföraryrket skiljer sig åt. Medelåldern för kvinnliga lastbilsförare är 34 år och för manliga 44 år.
Detta skulle kunna betyda att en relativt stor del av de kvinnliga chaufförerna byter jobb med tiden. Men Lasse Holm är ändå övertygad om att det ökande inslaget kvinnor på utbildningarna kommer att synas även på förarplats med tiden.
– Om du återkommer om tio år så är jag ganska övertygad om att 40 procent av lastbilsförarna är kvinnor.
Mycket talar för att Filippa Pihl och Victoria Johansson då, 2030, kommer vara en del av dessa procent. Men för tillfället går de tredje året på Fordons- och transportprogrammet inriktning yrkesförare på Vreta utbildningscentrum utanför Linköping. Efter examen i vår siktar Filippa Pihl på att köra timmerbil och Victoria Johansson på att köra krokbil.
– Arbetsmarknaden ser rätt bra ut. Många företag söker chaufförer, säger Filippa Pihl.
Helena Jaeger är ansvarig för transportprogrammet. Hon är stolt över sin utbildning, som vid höstens antagning hade en i princip helt jämställd könsfördelning.
– I de senast antagna klasserna, de som nu går årskurs 1, är 25 av 54 elever flickor. Vi är en framgångsrik utbildning och har varit nominerade till årets transporskola de senaste sex åren, vunnit en gång, 2017, och segrat i yrkes-SM en gång.
Hon menar att de företag som vill anställa Filippa Pihl, Victoria Johansson och deras klasskamrater efter examen i vår, måste hålla sig framme och erbjuda praktikplatser om de ska konkurrera om lastbilsförarna.
– I princip alla har en anställning som chaufför redan när de slutar transportprogrammet hos oss.
Att locka en större andel flickor till fordonsprogrammet är en medveten strategi på Vreta utbildningscentrum. Till exempel arrangerar man tjejläger för blivande gymnasieelever i syfte att marknadsföra yrket och utbildningen. Det finns dessutom flera kvinnliga förebilder.
– Jag som ansvarig för utbildningen är kvinna och två av förarprövarna, som även är lärare, är kvinnor. Det spelar roll att man ser andra tjejer i sådana roller.
Filippa Pihl och Victoria Johansson, som har genomgång med en av förarprövarna, Linda Eklund, menar att det har betydelse med kvinnliga förebilder.
– Det är jättebra. Man vågar mer och kan ta mer plats, vilket behövs ibland eftersom det fortfarande finns en grabbig jargong som kan vara rätt hård, säger Filippa Pihl.
Mitt i Trafiken har varit i kontakt med flera utbildare som instämmer i bilden av en ökande andel flickor och kvinnor på utbildningar och i yrket. Utbildarna konstaterar också att nyutbildade lastbilschaufförer, oavsett kön, har mycket lätt att få anställning. Några säger dock att kvinnliga chaufförer verkar vara extra attraktiva att anställa. Det sägs bero på att de allmänt sett, kör försiktigare och därmed förbrukar mindre bränsle samt orsakar färre skador och mindre slitage på fordonen. Någon säger att kvinnliga chaufförer är mer serviceinriktade och bättre på att passa tider.
Text: Johan Granath Foto: Staffan Gustavsson