Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
My Ramlert började som trafiklärare 2016 och arbetade under de följande åren på två trafikskolor, en i Norrköping och en i Helsingborg.
–Jag trivdes bra på båda trafikskolorna och jag tyckte om mitt jobb. Jag gillar att undervisa så det kändes som att jag hade hittat rätt.
Att arbetsdagarna var långa och krävande såg hon inte som något problem. Men hennes vänner reagerade ibland.
– När jag berättade om mina arbetsdagar där jag måste vara helt fokuserad från morgon till kväll så var det många som tyckte att det lät väldigt slitsamt, berättar My Ramlert.
När det första barnet kom började hon se annorlunda på sin arbetssituation. Det var svårt att kombinera så långa arbetsdagar med att ha småbarn.
– Om jag hade fortsatt som trafiklärare på 100 procent så hade det gått ut för mycket över familjen. Och att gå ner i arbetstid och bara arbeta 80 procent under åren när barnen är små skulle få för stora ekonomiska konsekvenser.
Lösningen blev att byta yrke. My Ramlert ville gärna fortsätta arbeta inom trafikområdet och 2019 började hon utbilda sig till trafiktekniker på en yrkeshögskola. I dag har hon två barn, 1 och 3 år gamla, och ska snart börja en kommunal anställning som trafikingenjör. Där kan hon arbeta 100 procent eftersom jobbet ger henne mer flexibilitet.
– Jag slutade inte arbeta som trafiklärare för att jag hade tröttnat på det. Tvärtom, jag trivdes jättebra och rekommenderar det som yrke alla dagar i veckan.
Upplevde du någon nackdel med att vara kvinna i trafikläraryrket?
– Nej, tvärtom. Att vara tjej är bara en fördel. I dessa metoo-tider måste män hela tiden vara försiktiga med vad de säger och gör. Som tjej är man inte påpassad på samma sätt.
Hur ska man lösa problemet med att trafiklärare lämnar yrket?
– Jag tror att man måste få upp lönerna för att yrket ska fortsätta att vara attraktivt.
En kvinna som vill vara anonym berättar att hon lämnade trafikläraryrket av liknande orsaker.
– Jag trivdes jättebra med jobbet men under graviditeten började jag bli tveksam. Vi trafiklärare får ju inte någon graviditetspenning trots att vi arbetar i en riskfylld miljö. Jag fortsatte jobba trots att det kändes oroligt.
Som småbarnsförälder blev vardagen komplicerad.
– Om man jobbar mellan 7 och 18 så är det svårt att få barnomsorg. Min man fick ta mycket av lämnande och hämtande.
Hon valde att jobba 80 procent för att prioritera barnen, något som hennes chef var ganska oförstående till.
– Jag gick ner i arbetstid även av ett annat skäl. Som trafiklärare har man en skyldighet att vara pigg och alert under lektionerna, eleverna ska inte ha en outsövd småbarnsmamma bredvid sig.
Trafiklärarens vardag består av en rad inbokade lektioner vilket fungerar dåligt ihop med den oförutsägbara tillvaron som småbarnsförälder.
– Jag hade alltid dåligt samvete när jag behövde vabba. Om man har ett körprov samtidigt som de ringer från förskolan och säger att barnet är sjukt så kan man ju inte bara ställa in körprovet. Då måste man snabbt kalla in mormor och morfar eller lösa det på något annat sätt.
Efter ett tiotal år som trafiklärare valde hon att utbilda sig och gå vidare till ett annat yrke.
– Nu har jag ett mer välbetalt jobb och jag kan i stor utsträckning styra mina arbetsdagar själv vilket gör att jag kan jobba 100 procent. Jag har bättre ekonomi och mindre tidspress.
Har du träffat andra trafiklärare som har brottats med det här problemet?
– Ja, absolut. Många kvinnor pratar om svårigheterna med att kombinera yrket med att vara förälder. Men jag har faktiskt aldrig hört några män prata om det.
Hur kan man lösa problemet?
– Jag tror att trafikskolorna måste erbjuda mer flexibla arbetstider, och det är nog redan på gång. Och så måste man få upp lönsamheten i branschen så att man kan erbjuda bättre löner.
Text: Johan Sievers