VR-teknik – på gränsen mellan forskning och praktisk användning

VR står för Virtual reality.

Det är en teknik som utvecklats mycket snabbt under senare år, och främst används den kanske inom spelindustrin.
Såväl simulatorer som VR-teknik är intressanta som komplement vid såväl testkörningar av fordon som vid förarutbildning. Sådant som kan vara svårt eller till och med omöjligt att återskapa i verkligheten kan med fördel skapas virtuellt, utan att någon person utsätts för några risker.

Simulatorerna verkar just nu vara på frammarsch, men hur är det med VR-tekniken?

Björn Blissing, forskningsingenjör på VTI, har i avhandlingsarbetet ”Driving in Virtual Reality: Requirements for automative research and development” låtit genomföra tester där förare på testbana kör bil som vanligt, men också är utrustade med VR-headset. Den stora frågan har varit hur exakta VR-försöken kan bli och hur användbara resultaten är.
Enligt Björn Blissing finns det fortfarande en del att önska när det gäller synbarheten i VR. Upplösningen är inte tillräckligt hög. Dagens VR-glasögon har också svårt att visa objekt på olika avstånd. Bildskärmen i VR-glasögonen ligger på ett fast avstånd, och det lurar hjärnans djupseende. För föraren blir det svårt att genomföra uppgifter där hen tvingas se både ”långt bort” och ”nära”.
Å andra sidan är svängar i VR mer verklighetstrogna än i körsimulatorer, hävdar Björn Blissing. De problem med åksjuka som vissa personer kan känna när de kör i simulatorer verkar också mindre med VR-teknik, även om det kan förekomma åksjuka här också.

I en intervju med Linköpings universitet inför sin disputation säger Björn Blissing att VR-tekniken i dag står på gränsen mellan forskning och praktisk användning.

Text: Catarina Gisby  Foto: Staffan Gustavsson