Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
I tonårens Hallstahammar hängde hon mycket med de coola grabbarna. Och deras bilar.
– Jag ville inte vara sämre än killarna. Jag började läsa biltidningar och jobbade på en mack om helgerna och somrarna i ett par år, och jag tog körkort så snart jag kunde, bara några dagar efter det att jag fyllt 18, berättar Marie Pellas.
Med entusiasm (den hörs tydligt i andra änden av telefonlinjen) pratar hon om äldre bilars pondus och elegans och nyare bilars helt otroliga teknik, med stark betoning på ”otroliga”.
– Jag tycker att det är jättehärligt att köra bil, fortsätter hon. Men det blir inte så ofta i dag, för vi har ingen bil.
Så är det.
Gröna Bilisters ordförande har ingen bil, och hon har redan hunnit tröttna på att det leder till så många höjda ögonbryn.
– Gröna Bilister är mer än bilister, betonar Marie Pellas. Gröna Bilister handlar om hållbar mobilitet.
Det låter som om organisationen står inför ett namnbyte?
– Ja, den frågan har funnits med oss ett tag. Vi behöver ett nytt namn och jag tror att namnbytet kommer att ske ganska snart, förhoppningsvis under 2021. Vi behöver uppdatera oss.
Den stora frågan för grön bilism är inte längre huruvida man kör sparsamt eller inte, menar Marie Pellas. Den stora frågan handlar om man överhuvudtaget ska köra.
– Kör du bil av vana eller vid behov? I familjen upptäckte vi för ett och ett halvt år sedan att vi inte hade behov av vår bil. Därför sålde vi den. Vid de tillfällen vi trots allt behöver en bil finns det en bilpool eller så hyr vi. Hittills har vi klarat oss på att låna bil av familjemedlemmar.
Det är så här fler måste tänka om vi ska nå en hållbar mobilitet, understryker Gröna Bilisters nya ordförande. Det är så här hon i sitt vardagliga yrkesliv också försöker få fler att tänka, i egenskap av hållbar mobilitetsplanerare i Västerås stad.
STR hade länge ett samarbete med Gröna Bilister kring ”Grön Trafikskola”. Det var Gröna Bilister som tillsammans med ett antal revisorer certifierade STR:s gröna trafikskolor. Certifieringen upphörde när det miljöanpassade körsättet blev en del av körkortsutbildningen 2007. Då ansåg båda parterna att målet var uppnått.
Vad kan trafikskolorna göra i dag för att bidra till ett klimatmedvetnare samhälle?
– Trafikskolorna kan vara med och lyfta detta om när och varför man kör, om det handlar om vana eller behov. Trafikskolorna skulle också kunna prata om olika former av bilanvändning, som bilpool, samåkning, med mera. Sedan är det av stor vikt vilka bilar trafikskolorna använder. De bör vara föredömen för sina elever! Bäst är såklart att använda miljöbilar, det vill säga el- eller gasbilar, men det viktigaste är att bilarna är snåla och kan köras förnybart och hållbart – vilket även kan vara på etanol E85 eller HVO.
Elbilarna är automatbilar, men gasbilarna behöver inte vara det. Den som vill köra en miljöbil som är manuellt växlad kan med fördel välja gas.
Från den 1 juli i år ställer regeringen hårdare miljökrav på alla myndigheters bilar. Trafikverket utgör inte något undantag. Trafikverket Förarprov menar dock att det inte finns några manuellt växlade bilar som uppfyller dessa miljökrav, och har därför ansökt om dispens.
Läs mer här: Skärpta miljökrav – Förarprov får dispens
Just med tanke på att det finns manuellt växlade gasbilar som är utmärkta miljöbilar, tycker Marie Pellas att dispensen kan ifrågasättas.– Det måste förstås vara möjligt att tanka gasbilarna, och de geografiska förutsättningarna för detta är olika, men då tänker jag att man borde kunna gör olika på olika orter. Gastankställena blir dessutom fler och fler över hela landet. Jag tycker att Trafikverket, precis som trafikskolorna, borde föregå med gott exempel.
Att äga en egen bil är förmodligen något som kommer att vara allt mindre viktigt för kommande generationer, tror Marie Pellas. Men hon tror inte att körkortet kommer att tappa i betydelse.
– Det finns ju tillfällen när en resa inte kan lösas på något annat sätt än att du kör bil. När det gäller mig själv var körkortet jätteviktigt, en milstolpe. Fastän jag inte äger någon bil i dag är körkortet fortfarande viktigt och ger mig en känsla av frihet.
Utöver att vara ordförande för Gröna Bilister är Marie Pellas vice ordförande i Nätverket Jämställdhet i Transportsektorn. Hon har faktiskt varit medlem längre i den organisationen än i Gröna Bilister.
Vi kommer in på orättvisor i transportsystemet.
Just nu väcker boken ”Osynliga kvinnor – Hur brist på data bygger en världför män”, av den brittiska journalisten Caroline Criado Perez, stor uppmärksamhet. Criado Perez ägnar en stor del av sin bok åt just 
orättvisor när det gäller transporter. Bland annat hänvisar hon till den whiplash-forskning som Astrid Linder bedrivit på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI; forskning som visar att nackstöd i bilar skyddar män men inte kvinnor, ja, hur stöden i vissa fall till och med skadar kvinnor. Criado Perez tar också upp det faktum att kvinnor löper långt större risk att skadas både allvarligt och lindrigt i trafikolyckor.
För Mitt i Trafikens läsare är detta inte någonting nytt. Vi har skrivit om orättvisorna tidigare, till exempel att givet samma krockvåld och situation ökar risken för kvinnor att drabbas av dödlig skada med 54 procent.
Marie Pellas i sin tur pekar på hur vägar byggs, hur bekvämligheten och framkomligheten för biltrafiken många gånger är prio ett medan människor kanske hänvisas ner i tunnlar under vägarna, tunnlar som många – inte minst kvinnor – uppfattar som otrygga.
Allt hänger ihop, tänker hon. Klimatmedvetenhet, trafiksäkerhet och jämställdhet.
– Kvinnor som grupp har lättare att anamma ett hållbart resande än män som grupp. Om män skulle anamma den genomsnittliga kvinnans resesätt skulle koldioxidutsläppen minska med drygt 17 procent. Jämställdhet spelar en viktig roll när vi ska nå klimatmålen. Frågan är om vi kan vara hållbara utan att vara jämställda.
Text: Catarina Gisby