Juridikprofessorn: ”Trafikbrott måste straffas hårdare"

Rikspolischefen konstaterade vid sitt framträdande på Tylösandsseminariet att teknik i form av snabb uppkoppling, smarta telefoner och annan utrustning idag ger polisen ökade möjligheter i trafiksäkerhetsarbetet. Han sade också att en större polisiär närvaro i trafiken kan bidra till att lösa fler trafikbrott, liksom andra brott eftersom brottslingar som alla andra vistas i trafiken.

– Vi vill vara ute mer på vägarna, inte minst öka antalet utandningsprover. Där tappade vi ganska mycket under pandemin och det är viktigt att komma upp i nivå igen, sade Anders Thornberg, som också kommenterade att snitthastigheten på de svenska vägarna faktiskt har minskat under senare år.

– Det är förstås mycket positivt och en förutsättning för ökad trafiksäkerhet.

Maria Rosander som är polisens samordnare för trafik region Mitt intog scenen, till skillnad från Anders Thornberg som var med på länk. Där konstaterade hon att trafikmiljön är en bra ingång för att upptäcka annan brottslighet.

– Kriminella utmärker sig ofta genom sitt körsätt. När vi jobbar i trafikmiljö så hittar vi mycket mer än bara trafikbrott, sade hon.

Ett exempel är när polisen i Region Mitt under en vecka med extra trafikkontroller hittade nio vapen, upptäckte 113 narkotikabrott och grep 13 personer.

– Även folkbokföringsbrott, att folk bor på annan adress än där de är folkbokförda, upptäcker vi relativt ofta, sade Maria Rosander.

Men enligt Claes Lernestedt professor i straffrätt vid Stockholms universitet finns det en risk för att trafikbrott som fortkörning, köra utan bälte eller rattonykterhet hamnar ur fokus. Det gäller både för allmänheten och för rättsväsendet, menar han.

– Förr pratade man mycket och ofta om trafikbrott, det är min bild, men idag gör vi inte det alls på samma sätt. De verkar ha försvunnit i den annars ganska livliga debatten om brottslighet.

Detta uteblivna meningsutbyte är olyckligt, eftersom ett samhälle behöver diskutera lagstiftning, menar han. Till exempel om domar stämmer med praxis, det vill säga om straffsatser stämmer med tidigare vägledande domar i högre rättslig instans.

Claes Lernestedt menar också att det inom juridiken ofta går för fort.  

– Sexualbrottslagstiftningen är ett exempel på det med nya påföljder och brottsrubriceringar relativt ofta. Straffsatser ändras för snabbt och praxis hinner inte sätta sig.

Dessutom har förarbetena till olika lagar försämrats över tid, vilket ofta gör det svårare för domstolarna att hitta vägledning för sina domar.

Han konstaterade också att polisen oftast inte intresserar sig för brottslighet där straffvärdet är lågt. Det är ett resonemang som trafikskolebranschen känner igen genom ett i alla fall tidigare relativt stort ointresse för brott mot trafikskolelagen. Påföljden för brott mot trafikskolelagen har dock skärpts, och det verkar som om polisen i större utsträckning intresserar sig för exempelvis illegal övningskörningsverksamhet.

Text: Johan Granath
Foto: Staffan Gustavsson